År 1967 blev de första husen byggda i Les Menuires (byn som ligger nedanför Val Thorens), och år 1969 byggdes vägen till den plats där Val Thorens ligger idag.
Visionen om Val Thorens föddes år 1969 av fem pionjärer som ville hitta den perfekta platsen i alperna för att skapa en skidort. Efter flera års efterforskningar och överflygningar av Savoi-dalen valde man till slut den platå som ligger ovanför Les Menuires, och den 18:e december 1971 började äventyret med de första tre släpliftarna.
Den enskilt viktigaste personen för Val Thorens var Pierre Schnebelen - en fransk egendomsutvecklare som tänkte ut och förverkligade visionen om skidorten. Pierre Schnebel arbetade i starten i nära samarbete med Joseph Fontanet (den lokale borgmästaren). Joseph
Fontana var också en viktig drivkraft för förverkligandet av projektet på grund av hans politiske inflytande och nära kontakter med regeringen i Frankrike. Joseph Fontana mördades dock i Paris år 1980.
Pierre Schnebelens ursprungliga plan var att bygga två sammanhängande skidorter: Val Thorens på den nordliga sidan av bergskedjan i Tarentaise-dalen och Val Chaviere på den sydliga sidan i Maurienne-dalen.
Planen var att skapa en skidort med glaciären emellan de två områdena där skidåkarna skulle kunna åka skidor året runt
De blev dock nekade att bygga Val Chaviere eftersom området liggger i Vanoise nationalpark, men projekteringen av Val Thorens blev godkänt och bygget sattes i gång. I början av 1980-talet var Val Thorens öppet för skidåkning på glaciären under sommaren, men det blev stoppat då glaciären blev mindre och stora sprickor började synas på isen, vilket gjorde det oförsvarligt att fortsätta åka. Den gamla liften “3300”, som under många år hade tagit med skidåkarna upp om sommaren, stängdes och monterades ner år 2002.
Jean Beranger, tidigare tränare av det franska damlandslaget och hans fru Christine Goitschel, som var olympisk mästare i slalom, kom tidigt till Val Thorens. År 1972 grundade Jean Beranger ESF (den franska skidskolan), Club des Sports (skid- och sportklubb) och byggde turistkontoret mitt i byn. Den första tiden bodde det bara fyra familjer i Val Thorens, och Goitschel kallade Val Thorens för ”en snötäckt version av vilda västern”.
1972 var också det år då SETAM (la Société Téléphériques Tarentaise et Maurienne) grundades. SETAM skulle stå för projekteringen och bygget av liftarna i området omkring Val Thorens, och senare även för driften av liftsystemet. Detta gör SETAM fortfarande 50 år senare.
De första lägenhetsbyggnaderna stod klara år 1972 i Péclet-området, som i dag är den övre delen av byn.
Den första restauranten i Val Thorens (Restaurant Le Gloulou) öppnade dörrarna år 1974. Restauranten ligger fortfarande på samma plats, men heter numera Favela.
År 1974 byggdes ytterligare två nya släpliftar på bergssidan mot Maurienne-dalen på “Glacier de Chaviere”. Liftarna kunde ta de glada skidåkarna hela vägen upp på “Col de Thorens”. De kallades “Polset” och “Lombarde” och var i drift fram till 1987. Liftarna monterades ned sommaren 2002, och endast en liten stuga lämnades kvar på toppen. Den används än idag av bergsguiderna som skydd vid dåligt väder.
År 1979 byggdes “Caron-liften” och 1980 öppnades sportcentret i byn. 1980-talet markerade också avslutet på betongåren, då man bestämde att alla nya byggnader skulle byggas i traditionell alpinsk stil i trä och sten med sluttande tag.
Linbanan “Cime de Caron” med kapacitet för 150 personer öppnades 1982. Gondolliften var på den tiden den största gondolliften i världen!
Liftsystemet har utvecklats och förbättrats löpande under åren, och Val Thorens har blivit ihop byggt med liftar till både Meribel- och Courchevel-dalen. Skidområdet har därför fått namnet ”De tre dalarna”. Det största och högst belägna skidområdet i Frankrike.
Tillbaka till toppen
