Det äldsta spåret av en bosättning i området omkring Saalbach härstammar från ca. år 1350. Vid den tiden fanns det redan över 80 hus i området. I ett dokument från 1350 nämns ”Salpach“ för första gången, och i dokumentet står det bl.a.: "Johann Habichler från Hof Salpach skall betala 300 stycken ost och 60 dinarer i skatt.” Byn Saalpach blev år 1410 utnämnt till områdets religiösa centrum, och samma år påbörjade man byggnationen av den första kyrkan i byn.
År 1898 besökte en bonde vid namn Josef Wallner från staden Mürzzuschlag sin svåger Peter Höll i Saalbach. Efter sitt besök åkte han tillbaka till Mürzzuschlag, men glömde sina skidor hos svågern. Det var faktisk tur, för Peter Höll förstod hur viktig den här utrustningen var. Han hade läst boken "På snöskor genom Grönland", skriven av den norrmannen Fritjof Nansen, och hade även hört att folk hade börjat stå på skidor i grannprovinsen Steiermark. Peter Höll började därför göra kopior av sin svågers skidor och lät dem modiga skolbarnen i byn testa dem. Detta var början på skidåkning i Saalbach. Barnen var begeistrade över skidorna, men den äldre generationen var inte lika exalterade över denna egendomliga och moderna aktivitet.
År 1901 börjar läraren på den lokala skolan i Saalbach, Ludwig Ramsauer, att undervisa de entusiastiske barnen i hur man åker skidor. Ludwig Ramsauer ansågs vara den första skidåkningspionjären i Saalbach Hinterglemm. Hans syster Klara har även hon haft står påverkan på utbredningen av skidåkning i området, och var sannolikt den första kvinnliga skidåkaren i Saalbach.
Saalbach Hinterglemm blev allt viktigare som skidort och detta erkännande väckte även lokalbefolkningens intresse for skidåkning. Lärarna på den lokale skolan försökte ihärdigt att främja skidåkningen och skriver bl.a. på en bulletin i byn: "Skidåkning har många praktiska fördelar, särskilt på grund av att det är billigt; men en annan viktig fördel är att transporttiden till värdshuset minskar betydligt".
År 1914 blev den lokala skidsportsföreningen (”WSV”) stiftad med läraren Ludwig Ramsauer i spetsen, och samma år hölls den första skidåkningstävlingen i Saalbach. Det var 17 deltagare. Vintersportföreningen fick en avgörande roll för utvecklingen av Saalbach Hinterglemm som skidort.
Efter första världskriget (1914-1918) var situationen i Saalbach Hinterglemm kritisk. Området var härjat av svält, och ingen kunde tänka på turismen i det här läget. Byrådet förbjöd faktisk besökande att komma till Saalbach. År 1921 blev upphävdes förbudet mot besökande, och turistföreningen WSV började så smått att försöka locka turister till byn igen.
Det var dock svårt att övertala byrådet att stötta de här aktiviteterna, och representanter från WSV kämpade kontinuerligt i flera år för att få ekonomiskt stöd för sitt projekt. På den tidpunkten hade kommunen ingen särskild budget, och då vägen från Hinterglemm fortfarande inte var öppen för fordon var det svårt för turismen att komma i gång under de här åren.
År 1924 lyckades de äntligen att övertala kommunen, och turismens betydelse fick allt större erkännande. De lokala jordbrukarna, och särskilt kvinnliga jordbrukare, blev uppmanade möblera sina rum så att de kunde ta emot gäster. Redan under vintern 1924/25 kom över 800 gäster till Saalbach Hinterglemm, och ordförande för turistföreningen hade stora svårigheter att hitta tillräckligt med plats för alla gästerna.
Året efter byggde Franz Assanek en byggnad med sovsalar med plats för totalt 80 personer. Detta blev vändpunkten för Saalbach som turistdestination.
Turismen kräver emellertid bättre faciliteter för inkvartering. Vattenförbrukningen steg genom att man installerade toaletter och badkar i alla hus i Saalbach, och distriktet Water Management Cooperation Saalbach etablerades.
Skyltarna på den lokale tågstationen ändrades till Maishofen - Saalbach år 1927. Ett viktigt steg i rätt riktning för byn och samma år tryckte turistföreningen 10.000 broschyrer om Saalbach! Fem år senare, år 1932, registrerades över 30 000 övernattningar under vintermånaderna, trots att man fortfarande inte kunde ta sig dit med bil. Det var först år 1937 som vägen från Hinterglemm äntligen öppnades för fordonstrafik, och man skapade en tjänst i Saalbach-Hinterglemm som skulle se till att hålla vägarna fria från snö på vintern.
Den 17:e september 1945 var det ett par driftiga män från byn Schiliftgesellschaft Saalbach som började bygga den första liften. Samma år öppnade “Kohlmais” och blev därmed den första stolliften som var öppen för allmänheten.
Nu börjar utvecklingen av skidområdet verkligen att ta fart. På 50-talet byggs tio nya liftar, och 1959 börjar man bygga Schattenberg-linbanan och Limberg-liften. Schattenberg-linbanan moderniseras 2002 och görs om till en kabinlift för åtta personer (Schattenberg X-Press).
2015 slår man samman skidområdet mellan Saalbach-Hinterglemm och den närliggande byn Fieberbrunn, vilket resulterar i skapelsen av Skicircus Saalbach Hinterglemm Leogang Fieberbrunn. Nu kan man erbjuda sina gäster över 270 kilometer pister och 70 liftar, detta gör skidområdet till ett av de största i världen.
Tillbaka till toppen